Kille, tjej

Idag kom jag att tänka på att det fortfarande finns pedagoger som "sätter" barnen varannan kille, varannan tjej under samlingar. Det är så konstig och synd att det fortfarande förekommer. Enligt läroplanen ska vi möta alla barn på ett jämställt sätt med ett närvarande genusperspektiv. Men när vi säger till barnen att de måste sitta "kille, tjej" gör vi precis tvärtom. Vi säger då att enbart barnet i egenskap av sitt kön ska ha en speciell plats. Barnets behov eller intresse får ingen betydelse helt plötsligt. Vad är syftet med att sitta så här? Kanske att placera ut flickor som lugna pelare mellan vilda pojkar? Vad är rättvist med det? Och vad händer om man har lika energiska flickor som pojkar? För så är det ju oftast. Barnen är alla olika, med olika egenskaper och behov, oftast oberoende av kön. Det är så lätt att istället fråga sig: vilka barn klarar av att sitta bredvid varandra och samtidigt koncentrera sig en längre stund? Varför ska det vara svårt att tänka så enkelt?