Inte som jag tänkt

I morse när jag kom till jobbet tänkte jag att vi skulle köra lite mini-röris ute på gården. Jag och barnen brukar lyssna på mini-röris-skivan så gott som varje dag inne och jympa. Eftersom jag arbetar i ett mångkulturellt område där språket ständigt är i fokus tänker jag att det är bra att vi tillsammans lyssnar på instruktioner som vi följer. Vi har alltid väldigt roligt tillsammans och barnen tycks inte tröttna, utan vill höra samma skiva om och om igen.

Men när jag i dag tog ut aktiviteten, då blev det inte riktigt som jag tänkt. Barnen hade inte alls tid att jympa med mig. De skulle ju cykla. Och gunga. Och den där spaden och hinken var mycket mer intressant. Så det slutade med att jag under några tappra minuter hoppade runt själv innan jag gav upp. Så nu tänker jag göra ett experiment, jag ska fortsätta att erbjuda mini-röris ute och se hur lång tid det tar innan någon kan överväga att även göra denna aktivitet ute. För vi pedagoger har ju lärt oss att det vi gör inne kan vi även göra ute. Men först måste vi bara få med barnen.